Vi var 11 personer som samlades vid norra parkeringen vid Ikano-huset i Tornby (numera med namnet Livli) redan klockan 5 på morgonen i vackert vårväder.  Den nya samlingsplatsen innebar att vi var snabbt ute på Motalavägen och via väg 211 mot Tjällmo och vi anlände till mossen precis efter soluppgången 05:57. Redan vid promenaden från parkeringen till utsiktspunkten vid Bergön hördes orrspel från spelplatserna ute på mossen.

Vi började med att spana mot öster där vi hörde spelet bäst och såg några orrar på marken samt en orre i en trädtopp. Sen vände vi blicken mot norr och där var det fler orrtuppar på plats, utspridda på ett större område.  De sprang omkring, kuttrade och spände ut den vita stjärten och tidvis var det tuppar som rök ihop parvis i strider. Vi räknade orrarna och som mest kunde vi se 15 orrar i norr i ett tubsvep. Efter ett tag så flög det in en grupp orrar i öster och vi kunde räkna in 8 tuppar där. Där sågs även en höna flyga in och sätta sig i en trädtopp och iaktta spelet. Vi räknade således in 23 tuppar och en höna under spaningarna och det fanns säkert några till dolda bland tuvorna. Det är fascinerande att se att spelplatserna är desamma år från år och att det alltid brukar vara fler vid spelplatsen i norr.

Under orrspaningen upptäcktes ett par storspovar bland orrarna i norr och efter letande sågs även två ljungpipare bland tuvorna. Även ett par tofsvipor sågs och tranor hördes på avstånd. Några grönbenor verkar ännu inte ha anlänt.

Efter spaningen från Bergön gick vi på den spångade vandringsleden runt mossen.   Efter en stund fick vi syn på en ljungpipare som stod stilla på mossen på bara några 10-tals meter avstånd. Samtidigt hördes en annan ljungpipares vemodiga läte en bit därifrån.

Vi fortsatte på vandringsleden och längs reservatets södra gräns såg vi ett par tranor i skogsbrynet och framför dem sågs huvuden av ett sångsvanspar sticka upp bland tuvorna i våtmarken. Vi kunde även höra enkelbeckasinens sång eller mekaniska ramsa på vägen tillbaka till Bergön.

Vi fikade sedan vid återkomsten till Bergön och då hade orrarna återvänt till skogen, men nu hade ljungpiparna kommit i gång och dess klagande läte hördes väl från fikabordet. Kerstin Wenner hade sett tre ljungpipare på nära håll i öster redan vid ankomst. Under morgonen hade vi sedan sett några pipare bland orrarna i norr, vidare en sedd på nära håll och en samtidigt sjungande längs vandringsleden. Ljungpiparna anlände redan i mitten av mars till mossen och de torde ha etablerat revir så min gissning är att vi tillsammans noterat ett halvdussin eller fler.

Fågelsången var måttlig under vårt besök, vi noterade sånglärkor och ängspiplärka på mossen sjungande bofink och bergfink, grönsiska, rödhake, koltrast, dubbeltrast och taltrast vid promenaden till och från parkeringen. En ormvråk följde oss länge vid sidan av vägen. En talltita hördes sjunga vid ett stopp vid Gällsjön på vägen hem och vid en promenad runt dammen vid Skönnarboleden (nära infarten från väg 211) därefter sågs ett par forsärla i ett fall vid ett strömt bäckparti och nötväcka, trädkrypare och stenknäck hördes.

Under exkursionen noterades också ett flera däggdjur. Vi såg flera rådjur längs vägen mellan 211 och Kärnskogsmossen och Claes Svedlindh hann observera 3 älgar på ett hygge från bilen. Senare såg två älgar i strandkanten vid Grytsjön vid ett stopp på hemresan för att leta storlom. På vägen mellan Tjällmo och Kungsbro stod en räv som sågs på några meters håll innan den långsamt lomade iväg. Närmare Stjärnorp sågs sedan två stora flockar med dovhjort.

Vi kom upp 31 arter om vi räknar från avfarten från väg 211 och ytterligare ett halvdussin längs vägen hem.  Det viktigaste den här gången var ändå att ta del av orrspelet och karaktärsarterna på mossen som ljungpipare, storspov, enkelbeckasin, trana och sångsvan.

Text: Bengt Boström