— ENGLISH BELOW —

Väder: soligt och nästan vindstilla. Tjock dimma nästan hela vägen till Ödeshög.

Det var ett blandat sällskap som deltog i denna tredje och sista exkursion i ringmärkningsturnén med Tåkern som slutmål. Austeja och Kristoffer hade fått mersmak från förra exkursionen, och Per och Karolina hängde med oss en gång till. Johanna och Jacob, som också är medlemmar i fågelklubben, deltog däremot för första gången i ringmärkningsturnén vid Tåkern, även om de tidigare besökt denna välkända fågellokal. Sist men inte minst deltog Frances, som lärde känna Linköpings fågelklubb under förra årets fågelsångspromenad, med sin familj: Nicolas, Julien och Joel. Totalt var deltagarna 10.

Adam och Hanna mötte oss med redan upplockade fåglar. Denna gång var rödhake den mest talrika arten i nätet, vilket passade bra, eftersom Tåkern fältstation skulle fira Rödhakens dag dagen därpå. En oväntad art stal dock uppmärksamheten: järnsparven, som blev ett livskryss för flera i gruppen. Enligt Adam och Hanna fångas arten sällan i näten, statistiskt sett ungefär en gång per år, så det var en lyckträff att det skedde just under vårt besök. I övrigt gav nätet en nötvecka och en koltrasthona. Efter ringmärkningen lämnade Frances med familj, och resten av gruppen fortsatte till Naturum.

Där mötte vi vår guide, också han vid namn Adam, som presenterade Tåkern ur ett skönlitterärt perspektiv. Vi fick höra hur Selma Lagerlöf, genom Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, försvarade sjön mot planer på torrläggning för att skapa mer åkermark. Adam läste sen ett avsnitt ur kapitel 19 där Tåkerns geografiska läge och betydelse för fågelfaunan beskrivs. Han berättade också att denna del tyvärr saknas i den version av boken som numera används i skolor, vilket innebär att färre barn får ta del av kopplingen mellan miljö och fåglar. Originalversionen finns dock tillgänglig att läsa på nätet.

I början på vår promenad på vasstigen uppmärksammade Karolina en cyanobakteriesten, en karbonatsten som bildas genom långvarig fotosyntes av cyanobakterier. Under promenaden fick flera deltagare ytterligare ett livskryss, när vi kom nära en flock bergfinkar. Medan alla njöt av observationen, jämförde Jacob och Johanna noggrant bilder av bergfink och bofink och konstaterade att det tydligaste kännetecken är det orangea bröstet som hos bergfinken inte sträcker sig ner över magen. Några minuter senare blev krysslistan ännu rikare med några rovfågelobservationer. En fiskgjuse flög förbi flera gånger och ett par brun kärrhök födosökte aktivt och dök ner i vassen. Arten har haft rervir på samma plats även tidigare år. Detta gav oss ett lärorikt tillfälle för att jämföra hane och hona. Honan är helt brun i kroppen, medan hanen har en trefärgad ovansida i brunt, vit och svart samt en vit undersida med svarta handpennor. Ytterligare en hane visade sig och på andra sidan sjön fick vi syn på en havsörn. Några av oss hörde även skäggmes på avstånd. Vi stannade vid det första tornet, där man har en bra utsikt över vassen. Att detta var rätt val bekräftades av en snabb observation av skäggmesar. Här delade sig gruppen, då några behövde åka hem. Resten av gruppen fick en sällsynt upplevelse: en förbiflygande rördrom, utöver fler observationer av skäggmesar och sävsparvar på närmare håll.

Artlistan finns längre ner.

Weather: sunny with no wind, foggy almost until Ödeshög.

A mixed group took part in this third excursion of the ringing tour, the last one with Tåkern as the final destination for this semester. Austeja and Kristoffer had been eager to join again after the previous excursion, and Per and Karolina came along once more. Johanna and Jacob, who are also members of the Linköpings fågelklubb, participated in the Tåkern ringing tour for the first time, although they had previously visited this well-known birding site. Last but not least, Frances joined us, having gotten to know Linköpings fågelklubb during last year’s bird song walk, together with her family: Nicolas, Julien, and Joel. In total, there were 10 participants.

Adam and Hanna welcomed us with birds that had already been taken out of the nets. This time, the European robin was the most abundant species, which was fitting since Tåkern field station was set to celebrate Robin Day the following day. However, an unexpected species stole the spotlight: the dunnock, which became a lifer for several participants. According to Adam and Hanna, this species is rarely caught in the nets, statistically about once per year, so it was a fortunate coincidence that it happened during our visit. In addition, a nuthatch and a female blackbird were caught. After the ringing session, Frances and her family left, while the rest of the group continued on to Naturum.

There, we met our guide, also named Adam, who presented Tåkern from a literary perspective. We heard how Selma Lagerlöf, through The Wonderful Adventures of Nils, defended the lake against plans to drain it for agricultural land. Adam then read an excerpt from Chapter 19, where Tåkern’s geographical location and importance for birdlife are described. He also mentioned that this section is unfortunately missing from the version of the book currently used in schools, meaning fewer children get the chance to learn about the connection between the environment and birds. The original version, however, is available online.

At the beginning of our walk along the reed trail, Karolina pointed out a cyanobacterial stone, a carbonate rock formed through long-term photosynthesis by cyanobacteria. During the walk, several participants gained another lifer when we came close to a flock of bramblings. While everyone enjoyed the sighting, Jacob and Johanna carefully compared images of bramblings and chaffinches, concluding that the clearest distinguishing feature is the orange breast, which in the brambling does not extend down to the belly. A few minutes later, the species list grew even richer with close observations of birds of prey. An osprey flew past several times, and a pair of western marsh harriers were actively foraging, repeatedly diving into the reeds. The species has held territory in the same area in previous years. This gave us a great opportunity to compare male and female: the female is entirely brown, while the male has a three-colored upper side (brown, white, and black) and a white underside with black primary feathers. Another male appeared, and on the far side of the lake we also spotted a white-tailed eagle. Some of us also heard bearded reedlings in the distance. We stopped at the first observation tower, which offers a good view over the reeds, a decision that proved worthwhile when we had a brief but clear sighting of bearded reedlings. At this point, the group split up as some needed to head home. Those of us who remained were treated to a rare experience: a bittern flying past, along with additional close observations of both bearded reedlings and reed buntings.

You can find the species list below.