Fågelfotograf i fokus är Linköpings fågelklubbs sätt att uppmärksamma klubbens fantastiska fågelfotografer och de fotografier som tas i kommunens fågelmarker. Konceptet är enkelt: var tredje månad hamnar en ny fotograf i fokus och får förutom att svara på några frågor välja ut och berätta om tre bilder som är tagna i Linköping.
Fotograf i fokus för tillfället är Alvin Johansson.
Är du själv fågelfotograf och vill vara med här, eller känner du kanske till någon du vill nominera? Medverkan är öppen för alla klubbens medlemmar, så tveka inte att höra av dig till webb@linkopingsfagelklubb.se för att anmäla intresse eller tipsa.
Tidigare fotografer i fokus
- Peter Rådström (1: 2025)
- Jenny Rydén (2: 2025)
Fågelfotograf i fokus: Alvin Johansson
Vem är Alvin Johansson?
Jag är uppvuxen i T1 i Linköping och började fotografera fåglar för ungefär sex år sedan. Intresset har vuxit med tiden och lett mig vidare till att också skåda och ringmärka fåglar. Efter studenten 2024 fick jag chansen att arbeta på Ottenby fågelstation på Öland, där jag under ett år har jobbat med att ringmärka fåglar och på nära håll fått uppleva och studera såväl vanliga som ovanliga fåglar. Sommaren 2025 tillbringade jag även två veckor i Ammarnäs, där jag fick vara med och ringmärka i fjällmiljö.
Förutom fotografering, ringmärkning och fågelskådning håller jag på med lite olika extremsporter, framför allt parkour, tricking och cliffjumping – egentligen allt som involverar volter. När jag vill ta det lite lugnare tycker jag om diverse hantverk, till exempel att tälja eller måla.
Hur kommer det sig att du började fotografera fåglar?
Ända sedan jag fick min första mobiltelefon har jag tyckt att det var kul att fotografera. Sommaren 2019 fick jag låna pappas bridgekamera som hade en lång optisk zoom. Det var första gången jag använde en kamera med zoom och fåglar blev väldigt snabbt det huvudsakliga motivet. Redan i slutet av 2019 bestämde jag mig för att ta fotograferingen till nästa nivå och köpte mig egen fotoutrustning. Därefter har intresset bara växt trots att mitt fokus nuförtiden mest är skådning och ringmärkning.
Vad använder du för utrustning?
Min första kamera jag använde var pappas Canon PowerShot SX40 HS. Sedan köpte jag en Canon 250D kamera och använde ett adapterat Sigma telephoto 400mm f5.6 FD objektiv på det. Sedan köpte jag en Sigma 150-600 mm contemporary och har använt Canon 250D med Sigma 150-600 objektivet sedan dess.
Har du några tips till den som är sugen på att börja fotografera fåglar?
Mitt tips till dig som vill börja med fågelfotografering är att man verkligen inte behöver ha den dyraste utrustningen för att få bra bilder. Det handlar mer om hur bekväm man är med den utrustningen man har.
Nu är ju innebörden av bra bilder väldigt subjektivt men generellt tycker jag att bilderna blir bättre om kameran är i någorlunda ögonhöjd med fågeln. Jag ser alltför många bilder när fågeln är på marken och fotografen i fråga står upp och fotar nedåt så att bakgrunden inte får något djup, tycker det blir mycket bättre om man sätter/lägger sig ner på marken och har kameran i ögonhöjd med fågeln så att bakgrunden och förgrunden blir blurrad, det ger fågeln mer fokus i bilden och bakgrunden blir inte lika distraherande.
Tre bilder
1
Det har blivit många tidiga morgnar i svartåmynningens naturreservat. På klassisk manér hade jag cyklat ut i mörkret innan soluppgång och ställt upp kikare och kamera i svartåmynningen. Just denna junimorgon lyfte tre tranor som hade övernattat i reservatet och flög iväg så fort det började ljusna.
2
I månadsskiftet mellan augusti och september finns det goda chanser att hitta blåhakar i Linköping då de flyttar söderut. Men det gäller att ha lite tur och veta var man ska leta. De tenderar att gilla frodig växtlighet och gärna med vatten därunder. Ett sådant ställe är exempelvis diket ut till Sättunaplattformen i Svartåmynningen, eller här vid Våtmarksdammarna som ligger mellan Nykvarn och Gärstadverket. Man upptäcker dem oftast på deras “knäppande” läte och det var också så jag hittade den här blåhaken som senare visade upp sig fint i vasstoppen.
3
Vallaskogen bjuder sällan på exotiska överraskningar men eftersom det är min närmaste fågellokal har det ändå blivit ganska många promenader dit. Skogen visar kanske inte sin rikedom genom rariteter, utan snarare genom de där minnesvärda mötena. Ett sådant ögonblick var när jag stötte på den här spelglada gärdsmygen. Gärdsmygen är en charmig liten fågel som, med sin kraftfulla sång och sitt köttbullsliknande utseende, är ganska lätt att upptäcka på våren – trots att den annars är skicklig på att gömma sig i den täta vegetationen.