I Sverige häckar två örnarter: havsörn och kungsörn. Den förstnämnda har gjort en kraftig återkomst sedan rekordlåga nivåer på 60- och 70-talet och har på de senaste 15 åren gått från 530 till 1400 häckande par. I Linköpings kommun är havsörn en vanlig syn, inte bara vid Roxen utan ses även regelbundet vid exempelvis Rosenkällasjön och vintervis centralt inne vid Stångån. Kungsörnen har tyngden på sin utbredning i Sverige i de norra delarna av landet, men under vinterhalvåret rör sig framförallt unga kungsörnar över stora områden vilket gör chanserna goda att kunna se även denna art i vårt landskap under den här perioden.

Kärnskogsmossen är känd som en plats för orrspel men under senvintern är det en utmärkt lokal att skåda efter örn på. Örnar gillar blåsigt väder, och gärna soligt. Vindarna och termiken från det soliga vädret gör det möjligt för att stora örnarna att segla fram utan att göra av med så mycket energi. Med det i åtanke såg prognosen inför fågelklubbens örnexkursion dyster ut på förhand: vindstilla och mulet. Trots detta var vi en grupp på 11 deltagare som begav oss iväg med förhoppningar om att ändå kunna se någon örn. Prognosen visade sig stämma till hälften; det blev vindstilla, men några grå moln kunde vi inte se utan fick en fantastiskt fin dag i strålande solsken.

Ganska snart på plats vid utkiksplatsen vid Bergön kunde vi få syn på tre stycken orrar i några trädtoppar i sydost och lite senare kom en grupp på 11 orrar flygandes i norr och slog sig ned även de i trädtopparna i horisonten. Det är väldiga avstånd på lokalen men med tubkikare kan man ändå se fåglarna bra. För orre är det dock någon månad kvar tills det blir riktigt spännande. Förutom orrarna kunde vi se korpar och några småfåglar (talltita och talgoxe) men inte mycket mer. Känslan var nog ändå att avsaknaden av blåst gjort att de eventuella örnar som fanns i området parkerat i något träd någonstans. Humöret var ändå gott i det fina vädret och kaffetermosarna välfyllda. Strax innan lunchtid bestämde vi oss för att gå en promenad till de intilliggande skogsområdet för att spana efter korsnäbbar och andra skogsfåglar, men det var väldigt fågeltomt även där. På vägen tillbaka till Bergön fick vi syn på en varfågel sittandes i toppen på en låg björk vilket var kul. Varfågel är även det en art som har sin hemvist längre norrut men besöker våra trakter under vintern. För några i gruppen var det dessutom en ny art.

Ganska snart efter vi kommit tillbaka till Bergön hände det som vi väntat på: Åsa i gruppen ropar ut att hon har någonting spännande i kikaren. Vi siktar in oss och ser en stor fågel flygandes över trädtopparna. Lång stjärt, vingarna satta lätt uppåt som i ett ”v” och stora vita fält under vingarna: en kungsörn. Det klara vädret gjorde att det gick ganska enkelt att bestämma örnen till en fjolårsunge, dvs. 2K/första vinter. Örnen sågs bara kort men som tur var dök den upp igen kort därefter och kunde ses bra av alla i gruppen innan den försvann igen. En stund senare sågs även en havsörn långt bort i norr, följt av ytterligare en. Under en period kunde en tredje örn ses samtidigt. Även den var troligen en havsörn men den var betydligt längre bort än de andra så den fick lämnas obestämd.

På slutet av exkursionen fick örnarna konkurrens av femmilen i OS och Ebba Anderssons guldlopp. Sammantaget blev utflykten mycket lyckad och det var en nöjd grupp deltagare som vände åter mot Linköping igen under den tidiga eftermiddagen.