Morgonen den 14:e februari visade termometern -14°, dvs. det hade plötsligt blivit avsevärt kallare. Hur skulle det gå med vår guidning där kungsfiskare var målart nummer 1? Skulle kylan få folk att stanna i sängvärmen eller skulle kungsfiskarintresset väga över? Intresset hos allmänheten var det dock inget fel på! Strax innan vi startade klockan 9 hade jag räknat in en bit över 30 deltagare. Fler anslöt sig och en senare inräkning landade vid 55 – 60 deltagare. Många hade kameror med sig och hoppades givetvis på fototillfällen med kungsfiskare. Det skall väl tilläggas att det var helt vindstilla och klar himmel, vilket bidrog till att kylan gick att stå ut med.

Tyvärr hade kungsfiskare inte rapporterats från området den senaste veckan. Men med många ögon och öron kanske det ändå går att hitta någon? Först delgavs deltagarna allmän information om kungsfiskaren i Linköping, i Sverige, i världen och dessutom kort om andra arter kungsfiskare i världen. Det nämndes också litet om andra arter som var att förvänta under dagen.

Vi började så att gå över broarna bort mot själva fördämningen med siktet inställt mot strömstare. Jag hade nämligen i förväg rekat och konstaterat att det inte uppehöll sig någon i ”fiskomlöpet”. På bron över ån stannade vi till och tittade ut över den stora flocken av storskrakar, vars närvaro tyder på att området nedströms kraftverket just nu har gott om fisk att erbjuda. Närvaron av gråhäger och storskarv i flertal pekar åt samma håll. Till fotografernas stora förnöjelse sågs en gråhäger hantera en fångad fisk. Jag nämnde att de senaste veckornas kyla tar sin tribut: jag har nämligen sett två döda gråhägrar i området, men till följd av snöfall var de nu översnöade.

Gruppen blev litet utdragen och kön, där Olof basade, fick se en duvhök komma farande fram och åter. Tyvärr missades den av oss i täten. Å andra sidan hittade vi rätt snart strömstaren, som först en god stund uppehöll sig vid och på själv fördämningen, innan den flög ned i ån och visade upp sina färdigheter i konsten att dyka och simma. Alla i sällskapet fick se strömstaren. Det kan nämnas att den under namnet Fossekall är Norges nationalfågel.

Kosan ställdes mot Snöbryggan med förhoppning om kungsfiskarkontakt. Den kalla natten hade täckt ån med tunn is utom närmast utflödet från reningsverket. Därigenom koncentrerades de simmande fåglarna till ett litet område och gjorde det ovanligt lätt att observera smådopping. Totalt bör det för guidningen ha rört sig om sex individer, varav fyra vid Snöbryggan och två tidigare vid Nykvarn.

Den verkligt stora överraskningen var emellertid den utter som simmade fram och tillbaka utan att ha någon större brådska att komma undan alla mänskliga blickar. Tidvis simmade den under isen och försökte bryta upp isen underifrån, tidvis var den uppe och sprang på isen. En blodig fläck på isen vittnade om var ett byte hade förtärts före vår ankomst.

Vid Snöbryggan kunde vi visa de två konstgjorda bobranterna för kungsfiskare på andra sidan ån. Dessa kom till genom kommunens försorg för ca 10 år sedan som ett led i programmet för kungsfiskaren såsom varande en kommunal ansvarsart. Totalt har nu åtta liknande placerats ut, de flesta i Stångåns vattenområde, någon i Svartåns. Tack vare dessa åtgärder har kungsfiskaren numera en fast häckande stam i Stångån.

Tyvärr fick vi inte se någon kungsfiskare, men den hade setts av en utomstående strax innan vi anlände. Däremot hördes dess högfrekventa läte ett par gånger. Den verkade sitta gömd inne i något av bohålen eller möjligen under Snöbryggan.

Strax före kl 11 bröt de sista deltagarna upp efter att dessförinnan ha fått foldrar om LFK och om kommunens 12 ansvarsarter. För att summera förmiddagen var det en givande guidning. Det var fint vinterväder, vindstilla och solsken, och då spelade temperaturen inte så stor roll. Antalet deltagare var högt (55-60), så det var utmärkt att vi var tre personer från LFK (Alessandra, Olof och jag själv). Det var väl ungefär lika många kvinnor som män och dessutom några barn. Antalet observerade arter var däremot inte så högt, men uppenbarligen fick många deltagare se nya arter och på nära håll. Den spontana responsen från många av deltagarna var positiv, så förhoppningsvis får vi se dem igen i andra sammanhang!

Observerade arter:

• Smådopping
• Storskarv
• Gråhäger
• Gräsand
• Storskrake
• Duvhök
• Sothöna
• Kungsfiskare (endast hörd)
• Strömstare
• Koltrast
• Talgoxe
• Blåmes
• Nötväcka
• Skata
• Kråka
• Korp
• Grönfink
• Utter

Text: Ingemar Ander