Vem är Alessandra Munari?

En tjej som har hittat sitt egentliga hem i Sverige och som tar hand om sina italienska rötter så gott hon kan. Jag pendlar ständigt fram och tillbaka: är jag numera mer italiensk eller svensk? Svaret är att jag håller fast vid mina hjärtefrågor och intressen för att definiera min identitet, oavsett land: att klättra för att uppleva skönheten inom mig och att skåda fåglar – särskilt med öronen – för att uppleva skönheten omkring mig.

Hur kommer det sig att du började fotografera fåglar?

Jag växte upp i Bologna, där “fågel” för gemene man ofta förknippas med “tamduva”, “smuts” eller “oljud”. På fritiden tyckte jag bland annat om att titta på de stora starflockarnas skådespel som fyllde himlen på kvällarna, och att artbestämma de tättingar som rastade på antennen utanför mitt fönster. För att komma närmare och frysa ögonblicket skaffade jag en enkel kamera. Sedan dess har jag använt fotografi som ett sätt att dokumentera mina observationer och studera skillnader i färg och form mellan olika arter. För mig var fotografering länge mer ett verktyg än en konstform. Senare deltog jag i en fotoworkshop tillsammans med några vänner som, liksom jag, var volontärer på ett rehabiliteringscenter för vilda fåglar i Bologna. Då började jag förena det konstnärliga med det dokumentära i mitt fotograferande — något jag fortsatt med även i Sverige. Det senaste året har mitt fokus allt mer riktats mot digiscoping, som på ett ännu smidigare sätt kombinerar det konstnärliga uttrycket med studiet av fåglarnas former och beteenden.

Vad använder du för utrustning?

Jag har en Nikon D7000 och ett teleobjektiv sigma dg 150-500mm 1.5-6.3 apo hsm, som jag köpte begagnat och som jag är nöjd med. Till digiscoping använder jag en adapter Celestron NexYZ 3-AXIS.

Har du några tips till den som är sugen på att börja fotografera fåglar?

Att fota och skåda går verkligen hand i hand. Vill man lära känna fåglar är fotografi ett väldigt bra verktyg. Fastna inte i att bilden måste vara perfekt, utan fokusera på vad du kan lära dig av den. En bild är som ett minne i svart på vitt – den speglar verkligheten, men är bara en startpunkt, inte ett mål. Utifrån den kan du lära dig både om fågeln och om vad du kan göra bättre nästa gång.

Tre bilder

1

Sättunaplattformen erbjuder mycket. Men ibland är det vackraste bara tre meter borta och ingen tubkikare behövs. Dessa sävsångare var så söta att jag accepterade utmaningen att fånga in en fågelunge bland löven.

2

Rydskogen har alltid varit min favoritlokal. Så nära mitt hem och ändå så rik. Denna nötvecka imponerade mig genom att utmana fysikens regler: hur kan den möjligtvis stå upp och ner så? Arten lyckas verkligen att få det att se lätt ut.

3

Denna nötskrika verkar nästan tänka ”oj, jag blev påkommen!” och dilemmat mellan att skrika eller fly med ekollon löste sig direkt efter jag tog bilden. Tur att jag hann!