Vi var bara tre personer som lämnade Linköping för att besöka Kvismaren i Närke tidigt på lördagsmorgonen. Kvismaren är en bra lokal för att komma nära olika våtmarksarter och kan bjuda på en gedigen artlista då den har många olika biotoper.

Vårt första stopp blev vid Öby kulle där vi sedan promenerade till fågeltornet i Rysjön för att äta frukost. Redan på väg dit kunde vi urskilja en vassångare bland alla sävsångare, törnsångare, buskskvättor och näktergalar. Det visade sig sedan att den satt rakt nedanför tornet och var då lite lättare att höra bra men stört omöjlig att få syn på. Ytterligare en vassångare satt lite längre ut. Vi fick senare reda på att det finns ett 20-tal vassångare i Kvismaren i år. Andra fåglar som noterades var gråhakedopping, lite simänder och en stenfalk.

Vi gick nu tillbaka till Öby kulle som mest är känd som en plats med mycket huggormar, och fortsatte ut mot Västra fågelsjön. Ganska direkt dök de första svarttärnorna upp och födosökte över klarvattenytorna. På flera platser sjöng trastsångare för fullt och vi noterade även en vattenrall, ägretthäger och rördrom.

Tillbaka till bilen åkte vi vidare till Hammarmaden som visade sig vara den bästa lokalen just nu för vadare och änder. Skedand, gluttsnäppa och brushane noterades samt ytterligare ett 20-tal svarttärnor och ca tio dvärgmåsar. Ett törnskatepar satt i en sälg nära observationsplatsen och på en stängselstolpe satt en adult havsörn som sedan hoppade ned på marken och åt på ett byte. Flera ägretthägrar noterades och helt plötsligt dök ett litet gäng röd glada upp över maden. Bland dem fanns även en brun glada som visade upp sig fint på lite håll och kunde jämföras såväl dräktmässigt som strukturmässigt jämfört med sin vanligare släkting.

Efter att pratat med lokal skådare beslutade vi oss för att åka till Åslaholmen och det relativt nya tornet där. Det hade bland annat setts pungmes på lokalen och det är uppenbarligen inte lika hemligt med pungmes i Närke som hos oss. Väl framme befann sig personal från Kvismarens fågelstation i tornet där de höll på med att inventera häckande brun kärrhök. Andra från fågelstationen paddlade runt i sjön och personalen i tornet följde dem med hjälp av en flagga som var hissad på kanoten och med hjälp av Walkie-talkie kunde de leda kanoten till platser där de sett bruna kärrhökar landa. Personalen hade ändå tid att berätta att pungmesen setts alldeles nyligen nedanför tornet och ganska snart hörde vi dess karaktäristiska läte. Vi lyckades dock inte få syn på den trots att den flög runt och hördes på flera platser, ibland sjungandes. En fin avslutning på en fågelrik morgon trodde vi.

Men det skulle visa sig att detta inte blev den sista platsen vi besökte. Det kom nämligen ett larm om en möjlig hökörn från Viby som ligger en halvtimma bort. Vi bestämde oss för att åka dit då det nästan var på vägen hem. Med hjälp av GPS-koordinaterna i larmet letade vi oss fram på små grusvägar och genom gårdsplanen på en stor lantgård. Men där fanns inga andra skådare så vi åkte en sväng i området innan vi hittade en lokal skådare som spanade. Det visade sig att folk fanns på flera platser och letade, men ingen såg fågeln. Den hade funnits där ett antal dagar men ingen hade riktigt kunna bestämma den. Vi var nära att ge upp när det plötsligt dök upp en märklig rovfågel. Den sågs på långt håll men rörde sig mot oss. Tyvärr tog den sedan höjd men vi kunde ändå studerade den och få några dåliga foton. Samtidigt började en rosenfink sjungaa men vi gav inte den speciellt mycket uppmärksamhet. När rovfågeln försvann igen bestämde vi oss för att påbörja resan hemåt utan att vara säkra på vad det var vi sett. Någon hökörn var det i vilket fall inte och i efterhand bestämdes den till en starkt ruggande ormvråk vilket också var det vi trodde mest på när vi såg den. Kul med en pulshöjare även om det inte blev någon raritet den här gången.

Sammanlagt fick vi ihop 85 arter och vi konstaterade att Kvismaren är en lokal väl värt ett besök.