Sedan en tid tillbaka har en jorduggla, och stundtals två, uppehållit sig vid Svartåmynningens naturreservat. Periodvis stationära jordugglor är inte ovanligt vid lokalen men det är lika trevligt varje gång det sker. De fina ljusa kvällarna vi haft på sistone har gett många fina observationer av jagande ugglor i kvällsljuset.

Till skillnad från många andra av våra häckande ugglearter i Sverige är inte jordugglan knuten till skogen utan häckar på myrmark, ängar, hedar och andra öppna ytor i norra delen av landet. Om vintern flyttar de flesta individerna söderut och i samband med vår- och höstflytt kan jordugglor ses rastande i vår del av landet. Den svenska populationen uppskattas till ca 1600 par vilket är en svag minskning från den föregående skattningen 15 år tidigare.

Ibland kan jorduggla vara svår att skilja från hornuggla, särskilt när det gäller flygande fåglar, och båda arterna placeras i släktet Asio. Två viktiga karaktärer för att skilja arterna åt i flykten är att jordugglan har svarta vingspetsar (hornugglan har fint bandade spetsar) och att den har ljus buk (streckad på hornuggla).