Trots goda förutsättningar för morkullespel med klart väder och ingen vind ville inte morkullorna ställa upp när det var dags för fågelklubbens guidning i Tinnerö med just fokus på spelflygande morkullor. Detta trots att det var dragande fåglar närvarande vid den aktuella platsen vid en rekognoscering veckan före. De 22 deltagarna som kommit till den allmänna guidningen som var utlyst i kommunens program med naturguidningar verkade trots detta nöjda med kvällen.

Guidningen inleddes med att vi pratade lite om Tinnerö eklandskap i allmänhet och morkullor i synnerhet. Morkulla är Sveriges vanligaste vadare och finns spridd över hela landet med ca 410 000 häckande par. Om våren spelflyger hannarna på så kallade drag. Arten är en kortflyttare och anläder ganska tidigt på våren och lämnar landet sent och hinner de med två kullar.

Efter inledningen promenerade vi längs ängsmarkerna i närheten av Smedstad storäng. Vi pausade regelbundet för att framförallt lyssna efter morkullornas spelläte (oårt-oårt-oårt pissp!) men också efter andra kvällssjungande arter som rödhake och taltrast.

Lite senare på turen sågs en stor grupp dovhjortar ta det lugnt i kvällssolen på ett krön i närheten av Tinnerö gård. Bland grå- och kanadagässen på åkrarna intill noterades några vitkindade gäss. Vid det här tidpunkten sågs också en misstänkt morkulla flygande på långt håll, men fågeln återsågs dessvärre inte igen.

Vi rundade av guidningen efter lite drygt 1,5 h. Några av oss dröjde kvar för att se om det skulle komma några dragande morkullor när det blivit ännu mörkare men de fortsatte gäcka oss. Allt som allt en fin och härlig kväll, om än lite kall på slutet, som trots uteblivna morkullor verkade vara uppskattad.