Onsdagen den 11 februari besökta den välrenommerade ornitologen Anders Wirdheim Linköping för att hålla föredrag i klubbens regi. Tillställningen var populär och med 45 besökare var Naturcentrum i princip fullsatt.
Wirdheim har varit en av huvudredaktörerna till den nya upplagan av ”Fåglarna i Sverige – antal och förekomst” som gavs ut i fjol och fick ligga som grund för föredraget som handlade om hur det är ställt för den svenska häckfågelfaunan. Intressant nog är det ungefär lika många häckande fåglar i Sverige nu som för 15 år sedan när den första upplagan gavs ut; ca 70 miljoner. Men det betyder inte att allting är oförändrat. Vissa arter som sångsvan och grågås går väldigt bra för tillfället medan andra som ortolansparv och storspov går tillbaka. Upplägget för föredraget var att först prata om jord- och skogsbrukets påverkan på fågelfaunan följt av klimatets dito efter fikapausen.
Sedan första upplagan av ”Fåglarna i Sverige” är det en art som utgått som häckfågel (svartbent strandpipare) och i arbetet med nya rödlistan har även fjäll- och tornuggla bedömts som utgångna. Vanligaste fågeln i Sverige är fortfarande lövsångare men skillnaden mellan lövsångare och bofink, den näst vanligaste fågeln, är mindre än för 15 år sedan.
En art som lyftes fram under föredraget som extra utsatt just nu var storspov. På grund av det moderna jordbruket går arten starkt tillbaka. Storspovar är mycket ortstrogna och återkommer ofta till samma plats för att häcka år efter år. Många par häckar således årligen men får inte ut några ungar eftersom de har sitt bo i gräsåkrar som slås redan i början på maj.
Sammantaget var föredraget mycket väl genomfört och uppskattat av åhörarna.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.