En kulen novemberkväll samlades föreningens medlemmar för att lyssna på en av Sveriges ledande experter när det kommer till inspelning och analysering av fågelläten. Teet Sirotkin är för många ett välkänt namn i fågelkretsar, och används ofta som referens när oklara läten spelats in runt om i landet. Han har lagt en stor del av sin skådarkarriär på just analysering av fågelläten. LFK hade bjudit in honom för att dela med sig om sina kunskaper och inspirera fler till spela in läten.

Föredraget delades in i tre huvuddelar. Det första segmentet fokuserade på de tekniska aspekterna kring inspelningen och analyseringen av läten. Dagens mobiltelefoner har förvånansvärt bra inspelningsmöjligheter, och kan utgöra skillnaden mellan att få en godkänt eller underkänd observation av rariteter. Vill man stärka telefonens inspelningsmöjligheter kan man koppla på mikrofoner såsom VideoMic ME. För att få bättre inspelningar behövs vanligen en recorder, och två prisvärda alternativ är Olympus LS-P5 eller Zoom H1 essential. Vill man optimera inspelningarna behöver de kombineras med en parabolmikrofon som fångar upp ljudet mer riktat, och en större diameter på parabolen ske ge ett bättre ljudupptag. De två huvudsakliga alternativen utgörs av den mindre Pro Mini Parabolic från Wildtronic som är 30 cm i diameter, eller den större Telinga PRO-X som är 60 cm i diameter. För den som vill göra längre inspelningar vid t.ex. inventeringar kan det lämpa sig att sätta upp en ljudbox som kan spela in ljud under flera veckors. Några alternativ som nämndes då var t.ex. Song Meter Mini 2, AudioMoth och SwiftOne. Teet var här noga med att påpeka de etiska aspekterna kring passiv inspelning, där det på allmän plats är tillåtet att spela in om det inte är riktat mot enskilda personer. Däremot är det inte tillåtet där människor kan förvänta sig ha ett privatliv, t.ex. i trädgårdar. Om man sätter upp en ljudbox bör den märkas ut med syfte och kontaktuppgifter.

Efter att man spelat in sina ljudfiler behöver de bearbetas. Det finns olika program för detta, t.ex. gratisprogrammet Audacity, betalprogrammet Adobe Audition eller det mer i vetenskapliga syften framtagna Raven. Teet delade med sig av en del tips kring hur man kan få ljudet att bli renare, och hur man kan använda sig av sonogrammets utseende för att tydligt skilja på arter som för gemene man nästan låter identiskt. Idag finns det även AI-verktyg som kan skanna av stora ljudfiler och hitta arter, men inget system är helt säkert utan man måste alltid verifera det med sin egen analys av filen.

Trastar är en annan grupp som är lätt att höra nattetid under flyttid, och vi fick här exempel på hur ljudbilden skiljer sig åt mellan alla trastarter vi har i landet.

Även rallfåglar som vattenrall, sothöna och rörhöna är nattsträckare, och har läten som är lätta att lära sig. Det gäller även för hägerfåglar som gråhäger, ägretthäger, rördrom och natthäger.

Den tredje segmentet fokuserade på rariteter. Aktuellt för i år har varit ett stort inflöde av bergtajgasångare längs svenska kusterna, med större antal än något annat år. Vi fick här både höra och se sonogram för att skilja på bergtajga- och tajgasångare, och när man ser dem bredvid varandra är det slående vilka skillnader som finns även om att har svårt att höra det i fält. Även förvirrande likartade läte kan höras av vissa gransångare, vilket är ett observandum.

Ett tydligt exempel på Teets kunskaper inom fältbestämningen gavs när han pratade om beckasiner. En nära släkting till enkelbeckasinen är amerikansk beckasin (tidigare kallad wilsonbeckasin), som hade sitt första fynd i Sverige för några år sedan men där det i år sågs hela två olika exemplar under samma period. De är oerhört lika till utseendet, men får man bra bilder på undersidan av vingen finns det tydliga detaljer för att skilja dem åt. De har två helt olika läten när de gör sitt luftspel, som gör att man då tämligen enkelt kan skilja dem åt.

När det kommer till sittande fåglar har de ett identiskt läte för markspel. Teet har däremot efter mycket arbete lyckats hitta ett läte som verkar vara unikt för amerikansk beckasin, där den lockar med ett läte som liknar rörhönans. En hel artikel kring fältbestämningen av amerikansk beckasin publicerades i det senaste numret av Club300:s medlemstidning Roadrunner, och kan varmt rekommenderas.

Föredraget var mycket givande och lockade hela 41 deltagare. Förhoppningsvis får vi snart ta del av fler intressanta inspelningar från Linköpings fågelmarker.