Vi var fem personer som gav oss iväg i novembermörkret för en tur ut i ytterskärgården. Framme i Fyrudden parkerade vi bilarna och tog taxibåten ut till Häradskär. Vädret var grått, lite dimmigt och relativt lugnt. Väl framme och efter en kort inkvartering i lägenheterna begav vi oss upp på Bunkerberget. Så här sent på säsongen förväntar man sig inte så stora mängder flyttande fåglar och det var inte heller någon större trafik över havet eller i luften. Några småflockar av sjöorre, svärta och alfågel noterades samt svirrande tobisgrisslor och några små- och storlommar. Fyra sena tofsvipor rastade på Flatlogen och vid några tillfällen var minst 1000 alfåglar uppe och snurrade runt de musselbankar som ligger SO om ön. Två snösparvarar sträckte förbi och enstaka vinterhämpligar och en sånglärka kom insträckande från havet.

Efter någon timma började letandet efter rastare och vi kunde hitta fyra gransångare, två svarthättor, en morkulla, en järnsparv och lite kungsfåglar, gärdsmygar och rödhakar. Men inga mängder. De mest talrika tättingar var sidensvans, gråsiska och stare.

På eftermiddagen upptäckte Peter Berry en ung tretåig mås som sakta drog sig söder ut vid Fyren. Det var den 17:e tretåiga måsen som setts på Häradskär sedan slutet av 90-talet. Oftast ses just ensamma ungfåglar men vid några tillfällen har det setts flera samma dag och även i något fall adulta fåglar. Tyvärr lyckades inte alla se den men som tur var kom ytterligare en ungfågel dagen efter som alla fick se.

Mörkret kommer snabbt i november och redan sen eftermiddag kröp vi in i stugvärmen för mat och artgenomgång. Dagens lista hamnade på 61.

Söndagen var lite ljusare än lördagen och vi fick intrycket att det var lite mer fågel på Stångskär när vi åter ställde oss på Bunkerberget i gryningen. Men snart skulle det visa sig att det snarare var sämre med rastande fåglar. Aktiviteten över havet var ungefär densamma men artsammansättningen lite annorlunda. Tre gråhakedoppingar passerade, två salskrake (vilket är en ganska ovanlig art på Häradskär) och hela sju smålommar är värt att nämna. Och förstås den unga tretåiga måsen. En del nya resarter noterades som stjärtand och mindre hackspett innan vi lämnade ön vid tretiden.

Totalt noterade vi 72 arter. Som tidigare år kan det konstateras att det är värt att besöka ön även sent på säsongen. Och man behöver inte gå upp speciellt tidigt för att vara på plats redan i soluppgången!

Text: Olof Hjelm