LFK-exkursionen till Svartåmynningen inleddes med duggregn och tveksam väderprognos. Trots detta hade 12 personer mött upp vid Nybroparkeringen klockan 9:00. Vi valde att inleda med att besöka norra Härnaviken, där många vadare setts senaste veckan. Vi parkerade vid Westers vid Rökingevägen och gick sedan ner till cykelbanan längs Bergsvägen. Det var mycket riktigt ganska gott om vadare längs stranden i norra Härnaviken, särskilt vid bäckmynningen längst i norr; vi såg en stor mängd tofsvipor, kärrsnäppor och större strandpipare, några brushanar och småsnäppor och någon spovsnäppa.  Vid ankomst sågs tre havsörnar varav en stod och åt på ett byte vid strandkanten.

Bland alla änder i eklips, främst kricka, bläsand och snatterand sågs en vacker och färggrann gravand.  Efter ett tag tilltog regnet och vi fick motvilligt lämna lokalen vid 10-tiden.

Några åkte hem för att byta till torra kläder, några for vidare till Sättunaviken.  Där väntade man ut regnet tills det upphörde och det klarnade upp och blev allt bättre ljus. I Sättunaviken sågs bland annat 3 ägretthägrar, 20 större strandpipare, några gluttsnäppor, enkelbeckasiner, brushanar och fisktärnor samt en spovsnäppa.  Vidare en flock steglits och många ladusvalor.

Jag tillhörde dem som åkte hem och bytte till torra kläder. Jag återvände till LFK-tornet vid lokalen vid ett-tiden för att lite säkrare uppskatta antal av de olika vadararterna.  Vadarna var kvar och jag gick igenom flockarna och räknade in 75 kärrsnäppa, 3 spovsnäppa, 3 småsnäppa, 8 brushane, 40 större strandpipare, 1 ad och 1 1K mindre strandpipare (kanske en årsunge född på lokalen) en enkelbeckasin och en ägretthäger. Bland änderna sågs nu också två stjärtänder. Havsörnen med byte stod kvar på samma plats nu tre timmar senare. På väg tillbaka till Linköping sågs också en förbiflygande röd glada.

Text: Bengt Boström