Sjutton personer hade hörsammat kallelsen att denna dag önska fåglarna i Tinnerö-området God Jul. Vädrets makter gav oss ett par-tre plusgrader på morgonen, klar himmel, och svag västlig vind.

Den klara himlen gjorde att vi fick se en likaledes klar sol gå upp över trädtopparna. Vid Fröberget var matningen igång, men där var inte så mycket fågel samlat: större hackspett, pilfink och någon gul­sparv. I och med mildvädret finns det antagligen fortfarande gott om föda i skog och på fält.

Frökärret var förstås fortfarande utan vatten och helt utan fåglar. Tidigare hade i alla fall en och annan gråhäger funnits där, men inte idag. I närheten av kärrets utlopp uppmärksammades ett litet sällskap grönfinkar i trädtopparna. Den lågt stående solen gav dem brandgul nyans som först gjor­de oss litet fundersamma, men gult vingband och kontaktlätet visade klart på grönfink. På vägen bort mot Tinnerö gård kom en gammal havsörn fram och visade sig finfint för hela gruppen. Flera gånger spanade vi förstås av träd och buskar i skogsbrynen efter varfågel, men idag utan resultat. Däremot var det många nötskrikor i farten. En liten flock fåglar i traststorlek drog hastigt förbi. Sidensvans, sa de som hann titta närmare på dem.

Vid Tinnerö blev det ett litet stopp för att studera fåglarna vid matningen. Talgoxe och blåmes förstås, men även en entita försåg sig, liksom pilfinkar och nötväckor. Gulsparv, som alltid brukar finnas här, lyste emellertid med sin frånvaro.

I Hammarskogen var det rätt så tyst bortsett från en korp och knastret från våra skor mot grusvägen. Vi upptäckte i alla fall några små fåglar som for mellan trädtopparna. Kungsfågel, kunde vi konstatera när glasögonen var imfria och fåglarna inte skymdes av för många barr. Det kan i förbifarten nämnas att kungsfågeln enligt de färskaste taxeringarna är Sveriges tredje talrikaste fågelart. Den har bytt plats med rödhaken, som fått flytta ned ett steg.

Som vanligt stärkte vi oss med matsäck och varm dryck vid Rosenkälladämmet. Sjön syntes vara is­lagd, men gick man ut på bryggan blev man varse ett isfritt område bakom udden med fågeltornet. Där fanns dagens andfåglar, nämligen knölsvan, grågås (2 ind.), kanadagås (1), gräsänder (6) och ett antal knipor. Ännu bättre såg vi dem när vi kommit litet längre då vi kunde räkna in minst 39 knöl­svanar.

Fruktträden vid Brotorp ger ju ofta stjärtmes, men inte idag. Å andra sidan hade vi strax intill inte mindre än tre trädkrypare som sökte föda bland lavarna på stammar och kvistar. Träd­kryparen har de senaste 20 åren ökat i antal med 72 % enligt taxerarna i Lund. En följd av milda­re vintrar?

Lövträden kring ruinerna av Rosenkälla gård var den här dagen rätt fågelfattiga. Strax efteråt passerade en ensam domherrehanne väl synligt över oss och jag tror att alla fick se den innan den försvann. Om jag skall fortsätta att prata siffror så har även domherren ökat rätt kraftigt de senaste 20 åren, med 37 %.

För två år sedan hade vi den 7:e december 27 arter. Idag kom vi upp i 30. Under mina Tinnerö-turer i höst har vi alltså haft 34, 34, 35 och nu 30 arter, inte någon större minskning. Vill man peka på någon trend är det väl att antalet andfågelarter har minskat (inte oväntat). Vi får se hur det utvecklar sig på småfågelsidan när de riktigt kalla vintermånaderna infinner sig.

Några noteringar:

• Andfåglar: fyra arter, mot åtta för en månad sedan.
• Rovfåglar: en fin adult havsörn, samt duvhök och ormvråk. De två senare var inte lika villiga att visa upp sig för hela gruppen som havsörnen hade varit.
• Inte heller någon vadare.
• Duvor: endast tamduva identifierad.
• Hackspettar: spillkråka, större hackspett och gröngöling hördes, och de två senare kom även inom synhåll.
• Mesar: blåmes, talgoxe och entita.
• Inte mindre än tre trädkrypare på samma plats.
• Finkar: endast grönfinkar och en ensam domherrehanne.

Så önskade vi varandra God Jul och for var och en på sitt håll.

Text: Ingemar Ander